4. På den tiden skall man sjunga ena viso om eder, och klaga: Det är ute: skall man säga: Vi äre förstörde; mins folks land tär en främmande herra. När skall han äter skifta oss åkrarna till, som han oss borttagit hafver?
5. Ja väl, I skolen ingen del behålla uti Herrans menighet.
6. De säga: Man skall intet predika: ty sådana predikan kommer oss intet vid; vi varde intet så till skam.
7. Jacobs hus tröster sig alltså: Menar du, att Herrans Ande är så all borto? Skulle han detta vilja göra? Det är sant, mitt tal är ljufligit dem frommom.